En helt ny värld

Ibland kommer man till ett läge i livet när man börjar fundera på om det man håller på med på jobbet är rätt. Om man trivs och om man utvecklas. Jag befann mig i det läget i höstas. Lite saker hände i mitt liv just under hösten som gjorde att jag började fundera kring det mest i livet, men funderingarna rörde sig mest kring mitt arbete. Då var jag inne på mitt 6:e år som skolkock och allt i samma kommun. Hade bytt arbetsplats halvvägs och där fortsatt att utvecklas. Varit med och skapat något riktigt bra tillsammans med mina kollegor men hade känslan av att jag sakta men säkert stagnerade i min utveckling. Kände då att det fanns två alternativ, antingen göra en uppryckning där jag befann mig och hitta vägar för att utvecklas i nuvarande situation eller söka mig vidare. Lite på vinst och förlust sökte jag några jobb och kom en bit på vägen. Men antingen var det jag som inte kände det var rätt eller så var det de som inte tyckte att jag var rätt. Det blev hursomhelst inget av intervjuerna. Men sen dök det upp något intressant. En fortsatt möjlighet att arbeta med skolmat men på ett helt nytt sätt. En större utmaning och en kombination av det jag gjorde med erfarenheter från förr. Så efter lite funderingar så tog jag det svåra beslutet av lämna min kollegor och tryggheten på Fribergaskolan för att ge mig i kast med utmaningen på Fraiche catering.

Jag har gått från mat lagad till 500 gäster och serverade direkt på plats med 3 kollegor i köket till en komplex organisation där 2000 portioner lagas. Merparten skickas iväg till externa gäster på olika skolor/förskolor, vi har en företagsrestaurang i huset och mat som lagas till matlådor. Mina 3 kollegor har bytts ut mot 10 i köket/disken samt 4 stycken chaufförer. Så nog är det ett större äpple att bita i och mer att ta ansvar för. Men det var ju det som jag var ute efter så det är bara att sakta men säkert ta in och förbättra. Har efter mina första två veckor insett att jag behöver tänka på ett helt nytt sätt. Att jag inte längre kan ha koll på allt och hålla organisationen i mitt huvud. Att jag inte kan lära mig allt på en dag och sedan få allt att flyta med små justeringar.

Snart kliver jag in i vecka 3 på jobbet och har sakta insett att ibland är det bättre med myrsteg än elefantkliv. Att låta allt sakta sjunka in och koncentrera sig på en sak i taget för att driva allt åt rätt håll i slutändan. En sak är jag dock ganska säker på – det kommer ta betydligt längre tid än 3 år att hamna där vi var på Friberga när jag slutade. Och det är inte ens säkert att det är åt det hållet vi ska heller – ett kök är ju inte likt det anda köket och en organisation är inte likt den anda.

Det är helt enkelt en helt ny värld jag jobbmässigt befinner mig i – en helt ny värld med helt nya utmaningar. Men än så länge räds jag dem inte…

Annonser