Matens ursprung – grunden till minskat svinn

På min arbetsplats jobbar vi hårt med att minska vår miljöpåverkan, med att se till att resurserna används på rätt sätt och inte bara slutar i botten på sopkärlet. Vi strävar efter att använda ekologiska, KRAV-märkta, MSC-märkta och svenska råvaror i så stor utsträckning det går. Vi gör även vårt bästa för att sprida vårt sätt att tänka kring detta så att våra gäster ska förstå vikten av det.

I början av sommaren, precis när eleverna lämnat oss för att ta sommarlov, blev jag intervjuad av Matsvinnet.se och under intervjun kom vi in på ämnet kring råvarors ursprung och kännedom kring detta. Under hela min uppväxttid så hade jag en närhet till råvaror. På tomten hade vi hallonbuskar, vinbärsbuskar, äppelträd och ett trädgårdsland där det odlades bl.a. potatis, sallad, morötter och andra grönsaker för husbehov. På hösten släpades jag och min syster ut i skogen för att plocka svamp och bär, inte speciellt populärt då men nu inser jag värdet i det. Min morfar som jagade älg och därifrån fick vi älgkött som hemma omvandlades till färs, buljonger och hela styckdetaljer (jag har även varit med när en nyskjuten älg ska slaktas). Jag fick även följa med min morfar ut för att fiska med nät när vi var på besök och fiske ägnade vi oss även åt på hemmaplan men då med spö och lina. Ju mer jag funderar desto fler minnen kring råvarors ursprung hittar jag.

Min fråga är om allt detta är något som sakta håller på att gå förlorat, att dagens generationer som växer upp inte får någon relation till råvarorna ursprung. Att det man vet kring livsmedel kommer ur en bok och det närmaste man kommer färskvaror är i mataffären. Hemma hos oss är vi kanske inte heller lika duktiga på detta som min föräldrar var när jag växte upp men vi gör så gott vi kan. Vi odlar lite för husbehov, vi åker och plockar jordgubbar på en självplock, vi går upp i skogen och plockar lite bär, fiskespöt kommer fram vid sporadiska tillfällen och vi har besökt olika bondgårdar för att se djuren i den miljön. Men främst av allt pratar vi med våra barn om matens ursprung och det är kanske det som är det viktigaste. Att de ska få en insikt vad som krävs för att maten ska hamna på bordet, att det inte bara är att dra upp färdiga produkter ur sjön eller att plocka ut dem från bondgården.

Detta avstånd mellan jord och bord som växer sig större och större är nog en del av svinn-problematiken som växer sig större och större i vårt land. Om man inte förstår vilket arbete som ligger bakom maten och vilka resurser som krävs för att producera den så är det så mycket lättare att slänga den i soporna istället för att konsumera den. Så nu uppmanar jag er alla att på något sätt öka medvetenheten kring matens ursprung i er omgivning. Jag vet att det är mina kunskaper kring detta som jag fick som barn som format det sätt jag nu tänker kring mathantering både i min yrkesroll som kökschef och i köket hemma. Att ta till vara så mycket som går och maximera råvaruanvändningen.

11694384_10153434422422114_1674753545_n

Annonser